IFK Vårgårdas A-lag 1935 på Nya Idrottsplatsen
Bakre raden från vänster: Sigvard Johansson, Sten Larsson, Olle Sjögren,
Tage Hagvall och Gunnar Oskarsson. Mellanraden från vänster: Folke Hakberg, Erland Öster och Gösta Olsson.
Första raden från vänster: Thure Johansson, Karl Johan Andersson och Folke Oskarsson.
Föreningen, som bildades den 4 november 1932, var ett resultat av en utbrytning från Vårgårda IF. Det var främst B-lagsspelarna som, av någon anledning, kände sig åsidosatta och därmed beslöt att ”bilda eget”.
Vid det första konstituerande mötet utsågs följande styrelse: Folke Hagberg, ordförande, L. Appelkvist, vice ordförande, E. Öster, sekreterare, Gösta Olsson, vice sekreterare, N. Kristensson, kassör. Vidare valdes ett utskott för vinteridrott och ett för sommaridrott. Så småningom hade föreningen sektioner för: Fotboll, allmän idrott (friidrott), skidor, orientering och bordtennis.
Man anlade även en egen idrottsplats, Nya idrottsplatsen, som låg längs nuvarande Egnahemsgatan, där senare AB Svenskt Konstsilke, från Borås, uppförde en filialfabrik år 1945.
Hos Vårgårda IF var grämelsen stor när man fick en konkurrent i samhället, vilket VIF:s ”starke man”, Sven Bergsten, inte var sen att kommentera i 1932 års verksamhetsberättelse, där vi saxar följande: ”I och med det sammanträde denna berättelse uppläses vill styrelsen uttala sin innerligaste önskan, nämligen den att då vi nu fått en konkurrerande idrottsförening utöver den förut svårt ekonomiskt belastade Vårgårda Idrottsförening var och en även de som tänkt på grund av ålder ”lägga upp” vinnlägga sig om att även detta år kvarstå och verka målmedvetet med inbördes enighet och förenade krafter söka på allt sätt stödja föreningen i sina strävanden hålla dess storhet och anseende vid makt samt ej förglömma att all idrottsföreningens egendom är en gemensam egendom där alla ha lika rätt och lika krav. Kom igen till våren alle man de unga för fortsatt utveckling de gamla för ny ”come-back”, detta är enda sättet att kväva den nya onödigt tillkomna I.F. Kamraterna”.
Nu hjälpte inte dessa ord, utan Vårgårda IF fick ”dras med” sin konkurrent i närmare ett decennium. Kamraterna blev dock ingen större konkurrent på fotbollsplanen, då VIF hela tiden spelade i en högre serie.
I samband med krigsutbrottet, 1939, förändrades situationen dramatiskt för båda föreningarna. Bl.a. blev de flesta, av de båda föreningarnas fotbollsspelare, inkallade till militär- och beredskapstjänstgöring, vilket medförde att de hade svårt att få ihop lag till matcherna. Styrelserna i de båda föreningarna började då, så smått, att inleda förhandlingar om en ev. sammanslagning.
Stötestenen i dessa förhandlingar blev ”hur det hela skulle gå till”. Från IFK:s sida ville man att båda föreningarna skulle lägga ned, varpå en helt ny förening skulle bildas. Denna uppfattning delades dock inte av VIF, som ansåg att IFK skulle läggas ned och uppgå i VIF. Därefter kunde man tänka sig att antaga ett nytt föreningsnamn. Efter många, segslitna, förhandlingar segrade VIF-alternativet. En bidragande orsak var att man vid en nystart hade fått ansöka om nytt medlemskap hos dåvarande RF, och alla de specialförbund, i vilka man var medlem. Dessutom hade man fått börja om i fotbollens lägsta serie. Beträffande klubbnamnet fanns flera förslag, om vilka man hade en omröstning. Man fastnade slutligen för Vårgårda Idrottsklubb, trots att det förslaget fick minst röster av de tre förslag som förelåg. Förmodligen berodde detta på att det var det ursprungliga namnet vid klubbens bildande 1920. (Namnet ändrades kort efter bildandet, då flera av medlemmarna ansåg att ”idrottsklubb” lät alltför ”borgerligt ”.)
Den 4 augusti 1941 var förhandlingarna definitivt avslutade och man valde en ny styrelse i Vårgårda IK, i vilken Tage Gillqvist valdes till ordförande. Därmed var epoken IFK Vårgårda tillända.
Beträffande föreningen klubbmärke, var detta inget eget märke utan man använde Centralstyrelsen för Kamratföreningarnas emblem. Organisationen hade bildats den 1 februari 1985.
IFK-flaggan. Förekom även med helblått
kors som hos IFK Vårgårda.
IFK Vårgårda möter Vårgårda IF B på Nya Idrottsplatsen omkring 1933.
IFK Vårgårda, en A-lagsuppställning omkring 1933
Bakre raden fr.v.: Lagledaren Torsten Carlsson, Allan Hedlund, Erland Öster,
Olle Sjögren, Sten Larsson och Artur Johansson. Mellanraden fr.v.: Thure
Johansson, Thure Johansson och Kurt Sjögren. Främre raden fr.v.: Erik Fast,
Rune Fast och Folke Oskarsson.
Efter en match mellan IFK Vårgårda och Vårgårda IF pojklag 1936.
IFK:s lag i ljusa tröjor, VIF:s lag i mörka tröjor.
Stående från vänster: Per Thimfors, Gunnar Andersson, Tage Knutsson,
Allan Hedlund, Rune Fasth, Lennart Gustavsson, Ivar Karlsson, Thure
Kindgren, Gunnar Sjögren, Ingvar Karlsson och Gösta Isaksson. Knästående
från vänster: Olle Wijk, Per Svantesson, Roland Jonsson, Stig Lundkvist,
Percy Malm, Valdemar Andersson, Åke Lundberg, Gösta Aronsson,
Rune Ekman, Rune Lindström och Åke Landin.
Klubbmästerskap i terräng för juniorer 1939 i Heymans skog (Siene).
Från vänster: Helge Andersson, Gösta Johansson, Birger Jansson,
Gunnar Kvick, Henry Hagman, Tage Dahlberg och Ingvar ”Kusken” Andersson.
Från en föreningsfest i Blå hallen omkring 1940.